Sen vi var på Ullared förra helgen har jag spenderat veckan med att fixa klart Callista's rum....

Eller klart och klart...nu är det såpass klart att hon är mer än välkommen att dyka upp närsom helst nu...

Jag vet att Mamma och andra släktingar som inte bor på "varaschlätta" är sugna på att se hur det blev

så därför lägger jag upp lite bilder te dom...

This is Callista's room....

Vi var också och hämtade barnvagnen vi beställde...

det blev en vit Emmaljunga Mondial i konstläder med klassiskt chassi...

Vi är jätte nöjda...

Har säkert glömt hälften av vad man behöver och köpt alldeles för mycket av sånt man inte behöver...

Men det struntar jag i... detta är ju mitt första barn och det är ju meningen att man ska lära sig efter hand...

Tips får man ju...men hur ska jag annars lära mig om jag inte går lite på magkänslan och gör några misstag också   

Callista's new stroller....

until next time....

Jag har förstått att ni önskar fler uppdateringar...

Jag är ledsen för att de lyser med sin frånvaro....

Jag trodde att när jag väl gick hem från jobb, sjukskrivningar och hade hela dagarna lediga...

Att jag inte skulle göra nått annat än och skriva roliga underhållande blogginlägg...

Speciellt så uttråkad jag har varit...

Men nu är jag så focuserad på det som komma skall att jag knappt har nån humor kvar...

Det händer roliga grejer, som alltid i närheten av min man &våra vänner, jag skrattar men sen så tappar jag tråden...

Jag ska gräva djupt för jag har några incidenter på lut som jag gärna delar med mig av....

Men jag är så otroligt lugn och focuserad inåt... lyssnar på min kropp och hennes behov...

Det är inte längre jag som bestämmer...nått har tagit över..."urkvinnan" som bor i mig...

Jag är inte ett dugg orolig eller rädd...

Jag sover när min kropp talar om för mig att jag måste göra det...

Jag äter när och vad min kropp talar om för mig att jag ska äta...

Jag stannar upp när jag måste...jag tar fart när jag kan...

Jag ifrågasätter inte... jag bara lyssnar och lyder...

Det är inte likt mig...men så är det inte jag som bestämmer längre heller...

Mina tankar är ständigt med min dotter...

Jag jobbar mig igenom sammandragningar och förvärkar...

Jag biter ihop för ryggont och svullna fötter...

Sömnlösa nätter och toabesök i tid och otid...

Jag har knappt koll på vilken dag det är eller vad som händer i världen utanför vårt lilla radhus...

Jag vill inte veta...jag vill bara vara...

Jag sörjt klart min frihet... jag har släppt mitt jobb, mina utekvällar, rödvinsfyllor och spontana utflykter...

Jag vill inte vara någon annanstans än här & nu...

Jag vill inget hellre än att vara jag...

Jag vill njuta av varje sekund jag har kvar av min graviditet...

Vara glad... tacksam...att jag får göra detta...att jag får göra detta tillsammans med min man...

Han som inte förstår någonting... men fattar allt...!

Han som aldrig gör rätt... men inte kan göra fel...!

Han som upprör och tröstar på samma gång...!

Just nu får inga andra plats...

Bara jag & min man...

Och vad som komma skall...

until next time....

I'm on a sea-food diet...

I see food...

And I eat it....

until next time....

...Det låter så fint...så rofullt...så romantiskt...

Kanske för andra...men inte för mig...!

Jag inbillade mig en nätt mamma med lagom gravidmage omsluten av en vit virrvlande klänning, med skinande hy, dansandes barfota, bakandes, ätandes frukt & grönt, pysslandes med fotoalbum och skiva dagbok om graviditeten, med blommor i håret och praktiska roliga projekt varje dag...

Glad, lycklig & älskad...

I Stället är jag en uppsvullen mamma med en gigantisk tung buk i nersölade mysbyxor och sliten gammal luvtröja, som äter det som finns närmast, i otvättat hår, sittandes framför tv:n, med fötter som svullnat upp två skostorlekar, en rygg som värker och med den ork som skiner med sin frånvaro...

Men ändå...glad, lycklig & älskad...

Och inte alls romantisk nånstans...bara en aning...uttråkad...men mest hungrig...

until next time....

Min kärlek är evig...

Min kärlek är bestående...

Min kärlek är för alltid och evigt...

Det är bara objektet som förändras...

Och just nu råkar faktiskt objektet vara... 

Wienerbröd...

Mums...!

until next time...

Klokan är 06.00

Fru Berglund kan inte sova och sitter i köket... hör hur väckarklockan piper och hennes man snubbla mot badrummet efter en stund hör hon duschen på övrevåning stängs av och hur Herr Berglund smyger tillbaka till sängen för en stunds vila och värme innan det är dags att gå till jobbet...

Hon följer efter i hopp om att få en stunds närhet och ömhet...när hon kommer upp och kryper ner i sängen brevid sin man... sticker det i näsan...Kebab?! Svett?!? USCH!!!

-Fy fan...hade inte du duschat ELLE? du stinker ju fortfarande! Vet du inte hur man tvättar sig elle? använder du verkligen duschtvålen? Jag kan för fan inte sova när du stinker kebab!! Så jävla äckligt!! vräker Fru Berglund ur sig

-MEN va fan! börja inte tjata så här jävla tidigt...helvete!!! jag kan sova i soffan om det är skälet att du inte kan sova på nätterna ska du se!!! skriker Herr Berglund till försvar...

Båda drar till sig sin del av det gemensamma täcket och vänder sig rygg mot rygg och surar...

Fru Berglund är rasande... men nöjd...det var ett kort men effektivt litet gräl... Dumma äckel gubbe!!

Och nu ligger di där stela som två pinnar och vägrar att röra vid varandra i den trånga sängen....

Efter nån minut så känner Fru Berglund att hennes fötter som brukar vara som två kaminer i natt valt att vara två kalla isklumpar och att täcket knappt ger någon som helst värme...

Attans...hon haqr ju precis grälat med sin favorit värmekälla... så dumt...

Försiktigt smyger hon isklumparna närmare sin mans sida av sängen stannar precis så nära att hans fötter avger värme men inte så att de nuddas...och där ligger hon och känner sig eländig...och dum...han är ju igentligen det finaste som finns ju... det KAN ju faktiskt vara graviditeten som spökar...

Men då glider Herr Berglund närmare och fötterna snuddar vid varandra...

-OJ va kall du är om fötterna! utbrister han

-Ja...jag fryser...lite... svarar Fru Berglund ynkligt...

Utan några som helst konstigheter lägger Herr Berglund kärleksfullt en fot på var sida om sin frus fötter gnuggar dom lite, flyttar sig närmare så de ligger rygg mot rygg och på så sätt värmer upp både kroppsdelar och den isiga stämmningen...

Och sådär somnar de tillsammans... tills nästa alarm piper till och det är dags för Herr Berglund att ta på sig och åka till jobbet...

Medans han sitter på sängkanten och tar på sig strumporna är det en ångerfull fru som öpnnar munnen...

-Flåt för att jag börja bråka så tidigt på morgonen! Jag kan inte sova ocvh är trött och känslig...flåt...

Herr Berglund vänder sig inte om i mörkret men hon ser att han ler och skrockar lite för sig själv....

-Flåt för att jag skrek på dig så tidigt på morgonen! svarar han och fortsätter...Försök att sova lite nu...så ses vi i eftermiddag!

Hon vänder sig om och letar upp en bra sovställning och tänker...GUD sicken bra man jag har ändå !!! innan hon somnar om och inte vaknar förrän flera timmar senare....utvilad och älskad....

until next time....

Hon kunde lika gärna stått 5 cm ifrån mitt öra och skrikit...

-MAMMA mamma mamma!!!

Resultatet blev det samma...

Jag är nu vaken...tack vare min dotter i den gigantiska buken...

"Sparkarna" kunde inte ha varit tydligare...jag vakna av att hela jag skakade!

Det var för snart två timmar sen...hon är lugn nu...men nu är det omöjligt att somna om...

Det finns ju inte en bekväm ställning i världen...

Jag gick in i v 34 idag....6 veckor kvar till BF... 10 kilo plus...hittills...

Hon har vänt sig neråt men inte fixerat sig ännu enligt barnmorskanebesöket igår...

På ett sätt längtar jag mig galen tills jag blir av med buken...

Längtar efter att få krypa in i min mans famn, känna hans starka armar omkring mig,

hans varma andedräkt mot mitt hår och hans hud mot min... det är helt omöjligt att ligga bekvämt så nu...

alla tre...jag, han & buken... istället ligger han där slöfocken och kan med att sova hur lungt som helst, snarka och lukta kebabsvett... graviditeten placerar inte honom högt i kurs nuförtiden... Så jag längtar...

MEN...jag glömmer att när jag väl kommer att kunna göra just detta...när magen väl är "ur vägen"

Innebär det också att vi fått vår dotter...inget blir som förut... på gott och ont! 

Det skrämmer skiten ur mig lika mycket som det gör mig galet lycklig...

Så här ligger jag... sleepless i Lidköping.... och funderar på om man inte skulle passa på att äta det där wienerbrödet som väntar på mig nere i köket...

Sitta i mörkret, skamset, äta wienerbröd och gråta en skvätt...bara för att jag kan liksom...

Jo så får det bli....

until next time....

Minns ni den där fanta reklamen som gick på tv för ett par år sen...?

Inte...? Inte jag heller ska jag erkänna tills jag gick förbi min man naken efter duschen härom dagen...

Jag är den första att erkänna att min kropp i nuvarande skick kanske inte direkt längre uppmanar till busvisslingar....

Men att lägga sig ner gråtandes av skratt när jag passerar naken med min gravidbuk i vädret kanske jag tycker är lite åt det magstarka hållet... faktiskt....!

Jag hann både bli stött och förbannad på min käre make och eldat upp mig till ett rejäl utskällning innan han mellan skratten väste...

-Kolla muttan i spegeln....

Skeptisk men nyfiken vaggade jag fram till spegeln och upptäckte källan till detta skrattanfall och föll in i den jag med...

Hur kunde jag låta bli i det läget?!

Jo... en av de flera baksidor av att ha en gigantisk buk är att man inte längre varken når eller ser ner till sitt kön och ansningen av det blir en aning...ska vi säga...sporadiskt...?!?!

Lite på känn siså där... ett par drag där... ett par drag dit... ett tag kunde jag lyfta lite på magen för att se... sen utvecklade jag en ställning där jag helt enkelt lutade mig så långt jag kunde såg runt om den på sidan och ner...men nu för tiden... NO excess at all! (Jag får va glad att jag fortfarande ser tårna)

Den nya "dealen" är iallafall att min käre make nu ska hjälpa mig att sköta den biten så jag slipper se ut som killen i fanta reklamen...ifall ni undrar så har jag så klart hittat den på youtube.com och lagt fram den här nedan...

Enjoy!!

until next time....