Shit va tiden går fort...

Idag är det redan 2 veckor sen min älskade make stod vid sidan om sjukhussängen på BB och

kunde med att klaga på att han nog allt hade lite ont i höften

medans jag krysta ut vår bebis och sprack mellan Ystad och Haparanda... 

Två veckor av kaos, glädje,bajsblöjor,lyckorus,oro och massor av kärlek!

Första bebisen i familjen på båda sidor...

Julen passerade och nu också nyår...

Nu laddar vi om och hälsar det nya året välkommet och tackar året som gått för trevligt sällskap!!

Jag säger som jag brukar säga till min man...2012...Det är vårt år min älskling!

Allt  vi önskar kan vi få...

until next time....

Dagarna bara försvinner... 90% av dagen går åt att bara titta på vårt mirakel...

Jag önskar att jag inte var så sentimental och mjäkig men jag kan inte hjälpa det... jag skyller på hormonerna...
Jag har funnit meningen med MITT liv...

Jag påstår inte att alla borde skaffa barn och att det i såfall är meningen med livet i ren allmänhet...

Jag vågar till och med påstå att inte alla är särskilt lämpade att bli föräldrar...

Jag säger bara att JAG nu har ännu ett fantastiskt skäl till att gå upp på morgonen...

Min kärlek till min dotter går inte att förklara i ord och går absolut inte att mätas på någon skala...

Orden "Jag älskar dig" stockar sig varje gång jag försöker säga det till henne... jag får en klum i halsen och tårarna bara rinner...och jag gråter...det känns så futtigt att säga... ändå så stort... men jag säger det om och om igen...

Övar... För i hennes små händer håller hon redan mitt hjärta...

Och jag vill aldrig att hon ska tvivla på min kärlek...

Varje dag resten av hennes liv ska jag påminna henne om att hon är... MIN älskade onge!

until next time....

Det uppstår en sekunds tystnad efter man precis krystat ut sitt barn...

Efter vad som känts som en evighet av pina,hurtiga hejjaramser från pappan och barnmorskor så är det som om alla håller andan när hon väl ligger där...Personalen vänder och vrider henne...kollar att allt står rätt till...

Vi väntar, jag & pappan på att få höra henne skrika...och så gör hon det...och i samma ögonblick blir vi en familj...

Pappa gråter...står och snörvlar högljutt  bredvid mig och jag frågar barnmorskan om det verkligen blev en tjej?!

Kolla själv säger hon och hivar upp det lilla livet på mitt bröst...

Och där började mitt livs kärlekshistoria...

Plötsligt är vi tre i vår familj och det känns som världens mest naturliga sak förutom det faktum att det finns en rosaelefant i rummet...En Bäbis, ett liv, vårt barn...vår kärlek....

Jag synar hennes kladdiga kropp och svullna ansikte...tio fingrar, tio tår, en massa mörkt hår, konstaterar att hon är lik mig och säger högt...

-HO är inte vacker...men ho är MIN!!!

Callista Sonja Caroline Berglund

Född 18/12-2011

Kl: 00.57 Vikt: 3715 g & 51 cm lång

Kort kommer inom kort...

until next time....

-that she has to roll over twice getting out of bed! säger Herr Berglund plötsligt och skrattar hjärtligt där han ligger på sin sida av sängen och ser på medans hans hustru smörjer in sig med bodylotion efter duschen...

-Va? Vad sa du? frågar Fru Berglund frånvarande...

-Yo mama so fat...That she lay on the beach and people run around yelling... Free Willy!!! svarar Herr Berglund glättigt...

Fru Berglund stämmer in i skrattet och Herr Berglund fortsätter...

-Callista...Yo mama so fat...people jog around her for exercise...!

Skrattet fastnar i halsen på Fru Berglund när hon inser att hennes älskade makes inspiration till

detta utbrott av humor är hon själv och hennes gigantiska kroppshydda...

Och genast börjar läppen försiktigt att darra och det dröjer inte länge förrän tårarna sprutar, snoret rinner och meningen...

-Du älskar inte mig längre slängs anklagande över rummet..!

-Joooooo det gör jag...förlåt älsklingen!! Det var ju inte meningen att göra dig ledsen... svarar Herr Berglund förskräckt och slänger sig om halsen på sin hysteriska hustru....

-Så ja så ja...gråt inte"Tata"... Ska jag åka till McDonalds? Vill du ha glass...? Förlåt älskling!!

Men bara snyft snyft snurrvel snurrvel hörs ifrån Fru Berglund...

-Hurru...vet du va... ska vi julmysa i helgen...BARA du och jag?!?!

Vi kan laga till ett julbord och baka julgodis... innan Callista kommer... precis så som du tjatat...förlåt...bett om?!?! Huh?!? va säger du...vill du det? Huh Vill du det?

-OCH köpa julgran!?! snyftar Fru Berglund dramatiskt...

-Självklart gumman...! Vad du vill bara du blir glad!

-Bra då bestämmer vi det säger Fru Berglund och tittar upp torkar sig om ögonen och nu finns inga spår av varken tårar eller gråt...

-Äh men va faaan... skricker Herr Berglund du bara spela...

-Självklart svarar hans hustru älskvärt...DU kanske är komikern i denna familjen men JAG...jag är stjärnan!!

Och jag får alltid min vilja igenom...på ett eller annat sätt...

-Du är en ond kvinna! kontrar Herr Berglund när han lutar sig tillbaka i sängen...

Fru Berglund tar fram papper och penna ur nattduksbordet för att planera helgens "Julbordmeny" & inköp och svarar sin make lite i förbifarten sobert...

-Finns det någon annan sort?

until next time....

-Nej jag ska inte skratta... svarar Herr Berglund nere vid sänggaveln....

-LOVA...insisterar Fru Berglund...

-Jag lover...jag ska inte skratta....! säger Herr Berglund gravallvarligt och tittar sin fru i ögonen....

Fru Berglund ligger naken på en handduk i sängen kniper ihop knäna och känner sig utlämnad och lite generad...

Känner sig som en sköldpadda på rygg och gissar på att hon nog också ser ut som en sådan...

Herr Berglund står med en trimmer i ena handen och en rakhyvel i andra...*skrämmande läkaraktigt på nått vis*

Och försöker på alla sätt att vinna sin frus förtroende...

-Seså...öpnna nu så vi får detta gjort...

-Du FÅR INTE SKRATTA!! Du fattar väl att detta känns GANSKA så konstigt?!?!? säger Fru Berglund igen och hytter med fingret för att visa att hon minnsann menar allvar...!

-För sista gången älskling... jag ska  inte...ok...?!?! försäkrar Herr Berglund sin hustru...

-Ok...

Fru Berglund släpper sitt krampaktiga grepp om knäna och visar "fantafrisyren"

Herr Berglund tittar ner, ögonbrynen lyfter från sina platser precis ovan ögonen och når nästan hårfästet när han förvånat utbrister...

-OJ...!!

Snabbt som ögat dras knäna ihop och nu skriker Fru Berglund hysteriskt...

-Näääääää såååå fååår du inte HELLER säga!!!!

Det är ju inte MITT fel!!!! Det är ju du som inte tagit dig tid till att hjälpa mig JU!!

Hon är generad och önskade innerligt att hon kunde sköta denna bit själv på nått sätt...utan involvering av sin högt älskade men helt respektlöse man...ansning av könshår borde vara en personlig liten handling...

Men vid en gravidmage av gigantiska proportioner finns inte möjlighet till det privata utrymmet längre...

-Förlåt älskling!!! Jag ska inte...öppna upp nu så fixar vi det...

Fru Berglund är gråtfärdig på gränsen till hysteri...

Situationen är bisarr och hon inser på alla vis hur knasigt det måste se ut i någon utomståendes ögon...skrattar lite inombords och är plötsligt väldigt tacksam över att persiennerna nu är neddragna...

Hon tar ett djupt andetag och släpper ner knäna en andra gång....och ser på sin man medans han tittar ner igen och denna gången utbrister...

-Ahmet... kompis...de var längesen...hur mår du?! med grov "pizzeriabrytning"...

En andra gång dras knäna ihop men istället för att bli arg på sin man ligger nu Fru Berglund i fosterställning och garvar tills hon inte får någon luft...

Herr Berglund stämmer in i några minuter... tårarna rinner och de får svårt att koncentrera sig...

-ÄLSKLING!!! Snäääälla... bara gör det du ska... utan att kommentera... säger hon när hon hämtat andan...

De börjar om en sista gång och även om Herr Berglund en kort stund under arbetet brister ut i något som ska föreställa arabisk glädjesjut för full hals...

-Lalalalalalalalala!!!

Så lyckas de nu ta sig igenom "fantafrisyren" med både trimmer och rakhyvel...

Efteråt i duschen känns det bättre...lite lättare på nått sätt...

Fru Berglund kan inte sätta fingret på vad som avgjorde saken...det förslösande avgarvet i en prekär situation eller det faktum att Herr Berglund nu står och dammsuger upp utan att på nått sätt överdriva... ca 10 kg hår...  

Ivilket fall så har de tillsammans utrotat alla spår av "fantafrisyren"...

Så NU känner hon sig redo för förlossning...

Nu ska hon bara få Herr Berglund att måla tånaglarna också...

until next time....