... min lilla, lilla, lilla syster...

Nu har hon åkt, 1.54 cm och 46 kg ren glädje har lämnat landet med min svåger och påbörjat deras fantastiska äventyr runt om i asien och återkommer i april...

Och jag kan inte sluta gråta...jag började i tisdagskväll när vi efter middag och några timmars sista umgänge...

... sa hejdå! vi ses snart igen! och har inte lyckats sluta ännu...

Jag ÄR glad för dears skull...!

Jag saknar henne bara...redan...

Min kärnfamilj består inte bara av min man & dotter...

I min familj ingår också min syster och svåger...

Och nu är två av fyra medlemmar inte hos mig...halva mitt hjärta är ute på vift...

Hon är min syster,min dotter, min mamma,min bästa vän och min verklighetsförankring...en förlängning av mig...

Vi har fått gå igenom mycket hon och jag....mer än de flesta...

Mycket har hänt, många har kommit och gått, ibland för att komma igen...

Men hon & jag har alltid bestått...

Jag kan inte lura henne, hon ser rätt igenom mig...vem ska nu se rätt igenom mig...?

Det känns som om någon snott halva syret i rummet...

Jag ska snart ta mig i kragen och gå vidare, känna glädje hos dom som är kvar...!

Se framimot att få uppdateringar från deras äventyr...!

Men just nu vill jag bara vara ledsen...ledsen hemma, i pyjamas...

Ledsen att jag inte kommer att kunna dela högtidsdagar, vardagsspörsmål & interna skämt dagligen...

Ledsen att inte kunna fira min dotters första födelsedag med min familj intakt...

Jag ska snart vänja mig att stå på egna ben...

Jag ska snart gå ur pyjamasen, snart, ska bara vara ledsen lite till....

Sakna, längta & minnas...! Lite till...

Tur jag har min man & min dotter...hälften av min "kärnfamilj" My rock & my joy!

I morgon, i morgon ska jag duscha, klä mig, sminka mig och "joina" resten av världen igen...

Imorgon ska jag göra nått roligt...! Idag ska jag äta glass & gråta...

until next time...