Bjuder på helgens mest olämpliga konversation...

Självklart sker den mellan Fru Berglund och hennes asiatiska mamma...

Mamman & man är på besök under helgen för att umgås med bebisen och ge de slitna föräldrarna lite vila och ensamtid...

Fru Berglund kommer ner för trappan till en sen frukost efter en lång härlig sovmorgon & uppfriskade ensamdusch och möts av frågan...

-"Cati" har du rakat musen? I två sekunder hinner Fru Beglund tänka att detta händer bara mig! Ingen annan får en sån fråga av sin mor!

-Öh hrmm...nä hyveln var för slö och jag orkade inte leta upp nytt rakblad, svarar hon lite ursäktande.

Och ångrar i samma ögonblick att hon valde vara sanningsenlig och inte bara svarat med ett... ja visst har jag det...! Den korta runda kvinnan gnuggar sig irriterat över näsan, stampar med foten i golvet och utbrister olämpligt.

-Men hur har du tänkt att din man ska hitta där nere dårå?!?

Fru Berglund finner sig ändå rätt så snabbt och har svar på tal även om hon inte fått dricka sitt kaffe än.

-Jag får väl rita en karta då! Och i värsta fall får jag väl hjälpa honom!

Den äldre filippinska kvinnan sätter händerna i sidorna och tittar på hennes dotter med besvikelse i ansiktet som smittar av sig i hennes röst när hon tar till ord.

-Men "Cati" du vet ju hur dåligt män är på att fråga om vägen!!

Fru Berglund förblir tyst...och utan ett ord vänder hon sig om och går upp för trappan mot duschen igen...

Dels... för att hennes mor har rätt och dels... för att hon helt enkelt är smartare än att gå in i diskussioner hon inte kan vinna!

Så nu är hon superen efter inte mindre än två duschar och en rakad mus...!

För mammor har alltid rätt...! Eller..?!?

Untill next time....

Mormor & bebisen...

... min lilla, lilla, lilla syster...

Nu har hon åkt, 1.54 cm och 46 kg ren glädje har lämnat landet med min svåger och påbörjat deras fantastiska äventyr runt om i asien och återkommer i april...

Och jag kan inte sluta gråta...jag började i tisdagskväll när vi efter middag och några timmars sista umgänge...

... sa hejdå! vi ses snart igen! och har inte lyckats sluta ännu...

Jag ÄR glad för dears skull...!

Jag saknar henne bara...redan...

Min kärnfamilj består inte bara av min man & dotter...

I min familj ingår också min syster och svåger...

Och nu är två av fyra medlemmar inte hos mig...halva mitt hjärta är ute på vift...

Hon är min syster,min dotter, min mamma,min bästa vän och min verklighetsförankring...en förlängning av mig...

Vi har fått gå igenom mycket hon och jag....mer än de flesta...

Mycket har hänt, många har kommit och gått, ibland för att komma igen...

Men hon & jag har alltid bestått...

Jag kan inte lura henne, hon ser rätt igenom mig...vem ska nu se rätt igenom mig...?

Det känns som om någon snott halva syret i rummet...

Jag ska snart ta mig i kragen och gå vidare, känna glädje hos dom som är kvar...!

Se framimot att få uppdateringar från deras äventyr...!

Men just nu vill jag bara vara ledsen...ledsen hemma, i pyjamas...

Ledsen att jag inte kommer att kunna dela högtidsdagar, vardagsspörsmål & interna skämt dagligen...

Ledsen att inte kunna fira min dotters första födelsedag med min familj intakt...

Jag ska snart vänja mig att stå på egna ben...

Jag ska snart gå ur pyjamasen, snart, ska bara vara ledsen lite till....

Sakna, längta & minnas...! Lite till...

Tur jag har min man & min dotter...hälften av min "kärnfamilj" My rock & my joy!

I morgon, i morgon ska jag duscha, klä mig, sminka mig och "joina" resten av världen igen...

Imorgon ska jag göra nått roligt...! Idag ska jag äta glass & gråta...

until next time...

Fru Berglund står på altanen och plockar smultron när hon upptäcker att hennes ena stövel ligger längst ut på gräsmattan och går in och frågar sin man:
- Määä varför ligger min stövel ute på gräsmattan?
Herr Berglund tittar upp från barngrinds skruvandet och svarar sakligt och lugnt...
- För den va närmast...
- Närmast..?!?
- Ok inte närmast men om jag kastar den elektriska häcksaxen går den sönder fattar du la...?
Fru Berglund himlar med ögonen men nöjer sig med svaret hon förstår precis...
Herr Berglunds brist på tålamod och hetsiga temperament är vida känt speciellt när han "hemmasnickrar" och hon kan relatera.
Ibland måste man få avreagera sig när saker inte går som man tänkt sig...
Hon skakar på huvudet, skrockar lite och mumlar:- Karlar!!
Men inom sig bär hon på en liten hemlighet som hon inte tänker berätta...hur det kommer sig att de längre inte har nån sopborste till altanen, att den nu ligger i tre delar ute i sopsäcken eftersom den vägrade lyda order härom dagen...för Fru Berglund är ju lugnet själv...en ängels tålamod brukar hennes man säga att hon har...nästan jämt...förutom under PMS...det var ju bara ren otur att hon skulle ut och städa just då...och inget vi behöver nämna nu...eller någonsin förresten...

Until next time...

...inne på sista refrängen då...på måndag återgår allt till det normala och tur är nog det...mitt tålamod har nog aldrig prövats så mycket som denna perioden...jag har väldigt lite tålamod över för dumheter och min högst älskade man har väldigt mycket dumheter för sig...det finns nog ingen som kan göra så lite och få det att verka som att det var otroligt mycket som han kan...och när han försökte få igenom lagar att om man bytt en bajsblöja innebar det att man få vila i soffan en timme eller att träning också var hushållsarbete och att han gärna tog den smällen så jag slapp och då kunde koncentrera mig på disken mycket bättre...var det nära att jag lämnade in skilsmässohandlingarna, packade hans xbox & kalsonger och kasta ut honom naken...så Herr Berglund tassar just nu på tånaglarna omkring mig för att som han viskar till bebisen...
-Överleva tills på måndag...!
Som sagt...tur att semestern är över för vår del...

Until next time...

Bilderna är från vår tid på västkusten...

Det är vår gemensamma nämnare jag och min dotter...pappan får vara med på ett hörn med svarta converse och varma mackor med smält ost...det är ju ändå han som betalar...;P

Until next time...

...har något att skriva om är att för att fru Berglund är så otroligt lycklig med tillvaron...

Det är svårt att se humorn i att vara lycklig liksom...
Hon har inga roliga eller ironiska berättelser om herr & fru Berglund längre...lyckliga har de helt tappat underhållningsvärdet...
De bråkar inte längre...de "diskuterar"...
De samarbetar, kompromissar & "dealar"...om tid, pengar & fostran
Inget är längre viktigare än deras lilla familj...ingen är så viktig som deras dotter...tjuven som stulit deras hjärta...
Flickan med smilgroparna som lindat Herr Berglund kring lillfingret och styr Fru Berglund med järnvilja...hon som skrattar så hon kiknar när mamma pruttar eller när pappa sjunger...
De visste inte att nått saknades i deras liv...de visste inte att det var hon som saknades för att det skulle kännas "rätt" förrän hon dök upp och allt föll på plats...kärlek & förståelse med en gnutta snuskig humor genomsyrar hemmets lugna vrå...
Fru Berglund förlåter Herr Berglund nuförtiden för nästan alla hans tillkommakortanden...nästan alla...
Och det är ju tur för annars hade hon ju inte haft nått mer att skriva om...
Så igentligen alla bloggläsare väntar vi bara på att han ska klanta till det för sig igen...så vi gemensamt kan skratta med/åt honom...stackare...men det dröjer nog inte så lång tid tills det händer...:P

Until next time...

...så är "appen" här som jag väntat...!
Men nu tror jag allt jag ska försöka skaka liv i bloggen...
Veckan som gått har spenderats i stugan på västkusten så idag börjar jag med att bjuda på en bild på mig därifrån med tillhörande text....

"mysbelysning" är sooo 2008 i Gula Stugan i Strömstad kör vi "MUSbelysning"!!!

Jag har tänk på det här med bajs...och varför det är sån hyshhysh med just den biten av livet...

Större delen av vår gemensamma tid talar vi om bajs nu förtiden...har ungen bajsat?

Hur var konsistensen? Hur många gånger? Vems tur är det att ta nästa bajsblöja? har du skitit? Jag är dålig i magen igen måste va nått vi ätit, kände du av det? Fan jag är förstoppad hur har du det?

Konstigt för så har det inte alltid varit...en gång i tiden var det off limits...

När jag och min man hade varit tillsammans i 1 månad flyttade vi ihop i hans lägenhet...

Då bajsade inte jag...inte hemma hos "oss" i allafall...i tre månader gick jag hem till min pappa varje gång det tryckte på...logistiken på det var ju en mardröm...men fina flickor bajsar inte...punkt liksom...

Och prutta eller fisa gjorde vi ABSOLUT inte inför varandra...sånt gör ju inte tjejer...

Min man planerade in sina toabesök antingen på jobbet eller när jag inte var hemma...

Det var ju inget drömsenario direkt och höll ju inte i längden...

När det väl släppte och man inte hade nått val var det ofta i samband med en dusch för då kunde man låta vattnet i duschen rinna och så fick man en chans att vädra medans man faktiskt var i duschen med fönstret på vid gavel...för herreguuud om man skulle bli påkommen liksom...hahahaha....ja usch för bajs...

Även under de kommande åren som gick var det en privatsak och ingen störde när man förstod att det var det den andre gick ifrån och gjorde...och man fick sitta där i lugn och ro...

Jag har alltid funnit detta vara en mycket privat göra som ska utföras ensamt, instängt & låst och haft svårt för att tillochmed ha en katt med inne på toaletten så när jag var gravid och för första gången insåg att jag faktiskt inte var ensam inne på toa längre var jag nog förstoppad en hel vecka...

Skällt på mannen om dörren stått öppen och bett honom både stänga och låsa om sig...

Annat är det idag...11 år 7 magsjukor och 1 barn senare står dörren öppen om jag är ensam hemma eftersom ungen ska underhållas samtidigt...

Eller så står dörren på glänt och man kan åtminstonde tala med varandra eftersom tiden man har tillsammans minskat och det finns vissa saker som måste bli kommunicerade...

Bajsa har blivit en naturlig del av vardagen som det bör vara...därför blev jag så förvånad när jag upptäkte att jag nått min gräns på vad som är ok att göra i judt detta läge...och vad jag är beredd att säga för att just mörka detta "skitgörat" om jag får vara så ordvitsig...

Jag var på stan och ringde min kära make för att rådgöra om ett inköp och frågade lite artigt vad han gjorde innan själva spörsmålet togs upp eftersom expediten stod brevid... och blev galet generad av att han svarade..

-Jag sitter och skiter...

(YOU DID WHAAaaaaaT?!?!?)

Jag blev så tagen att jag utbrast...

-Men varför svarar du i telefonen då!

-Men nu får la du ta och bestämma dig jag får skäll om jag inte svarar när du ringer och nu får jag skäll om jag svarar när du ringer, svarar den stackars mannens till sitt försvar...

-Men usch va äckligt! Hej då!... och så lade jag på...

Expediten tittar frågande på mig efter samtalet som hon bara hört min sida av...

Jag försöker samlar mig, tittar på expediten, skrattar lite nervöst och säger eftersom jag i detta genanta läget skyller på vad som helst än den skitiga sanningen...och det enda som dyker upp är i huvudet är...

-Han kollar på porr men jag tar en röd...  

until next time....