-that she has to roll over twice getting out of bed! säger Herr Berglund plötsligt och skrattar hjärtligt där han ligger på sin sida av sängen och ser på medans hans hustru smörjer in sig med bodylotion efter duschen...

-Va? Vad sa du? frågar Fru Berglund frånvarande...

-Yo mama so fat...That she lay on the beach and people run around yelling... Free Willy!!! svarar Herr Berglund glättigt...

Fru Berglund stämmer in i skrattet och Herr Berglund fortsätter...

-Callista...Yo mama so fat...people jog around her for exercise...!

Skrattet fastnar i halsen på Fru Berglund när hon inser att hennes älskade makes inspiration till

detta utbrott av humor är hon själv och hennes gigantiska kroppshydda...

Och genast börjar läppen försiktigt att darra och det dröjer inte länge förrän tårarna sprutar, snoret rinner och meningen...

-Du älskar inte mig längre slängs anklagande över rummet..!

-Joooooo det gör jag...förlåt älsklingen!! Det var ju inte meningen att göra dig ledsen... svarar Herr Berglund förskräckt och slänger sig om halsen på sin hysteriska hustru....

-Så ja så ja...gråt inte"Tata"... Ska jag åka till McDonalds? Vill du ha glass...? Förlåt älskling!!

Men bara snyft snyft snurrvel snurrvel hörs ifrån Fru Berglund...

-Hurru...vet du va... ska vi julmysa i helgen...BARA du och jag?!?!

Vi kan laga till ett julbord och baka julgodis... innan Callista kommer... precis så som du tjatat...förlåt...bett om?!?! Huh?!? va säger du...vill du det? Huh Vill du det?

-OCH köpa julgran!?! snyftar Fru Berglund dramatiskt...

-Självklart gumman...! Vad du vill bara du blir glad!

-Bra då bestämmer vi det säger Fru Berglund och tittar upp torkar sig om ögonen och nu finns inga spår av varken tårar eller gråt...

-Äh men va faaan... skricker Herr Berglund du bara spela...

-Självklart svarar hans hustru älskvärt...DU kanske är komikern i denna familjen men JAG...jag är stjärnan!!

Och jag får alltid min vilja igenom...på ett eller annat sätt...

-Du är en ond kvinna! kontrar Herr Berglund när han lutar sig tillbaka i sängen...

Fru Berglund tar fram papper och penna ur nattduksbordet för att planera helgens "Julbordmeny" & inköp och svarar sin make lite i förbifarten sobert...

-Finns det någon annan sort?

until next time....

-Nej jag ska inte skratta... svarar Herr Berglund nere vid sänggaveln....

-LOVA...insisterar Fru Berglund...

-Jag lover...jag ska inte skratta....! säger Herr Berglund gravallvarligt och tittar sin fru i ögonen....

Fru Berglund ligger naken på en handduk i sängen kniper ihop knäna och känner sig utlämnad och lite generad...

Känner sig som en sköldpadda på rygg och gissar på att hon nog också ser ut som en sådan...

Herr Berglund står med en trimmer i ena handen och en rakhyvel i andra...*skrämmande läkaraktigt på nått vis*

Och försöker på alla sätt att vinna sin frus förtroende...

-Seså...öpnna nu så vi får detta gjort...

-Du FÅR INTE SKRATTA!! Du fattar väl att detta känns GANSKA så konstigt?!?!? säger Fru Berglund igen och hytter med fingret för att visa att hon minnsann menar allvar...!

-För sista gången älskling... jag ska  inte...ok...?!?! försäkrar Herr Berglund sin hustru...

-Ok...

Fru Berglund släpper sitt krampaktiga grepp om knäna och visar "fantafrisyren"

Herr Berglund tittar ner, ögonbrynen lyfter från sina platser precis ovan ögonen och når nästan hårfästet när han förvånat utbrister...

-OJ...!!

Snabbt som ögat dras knäna ihop och nu skriker Fru Berglund hysteriskt...

-Näääääää såååå fååår du inte HELLER säga!!!!

Det är ju inte MITT fel!!!! Det är ju du som inte tagit dig tid till att hjälpa mig JU!!

Hon är generad och önskade innerligt att hon kunde sköta denna bit själv på nått sätt...utan involvering av sin högt älskade men helt respektlöse man...ansning av könshår borde vara en personlig liten handling...

Men vid en gravidmage av gigantiska proportioner finns inte möjlighet till det privata utrymmet längre...

-Förlåt älskling!!! Jag ska inte...öppna upp nu så fixar vi det...

Fru Berglund är gråtfärdig på gränsen till hysteri...

Situationen är bisarr och hon inser på alla vis hur knasigt det måste se ut i någon utomståendes ögon...skrattar lite inombords och är plötsligt väldigt tacksam över att persiennerna nu är neddragna...

Hon tar ett djupt andetag och släpper ner knäna en andra gång....och ser på sin man medans han tittar ner igen och denna gången utbrister...

-Ahmet... kompis...de var längesen...hur mår du?! med grov "pizzeriabrytning"...

En andra gång dras knäna ihop men istället för att bli arg på sin man ligger nu Fru Berglund i fosterställning och garvar tills hon inte får någon luft...

Herr Berglund stämmer in i några minuter... tårarna rinner och de får svårt att koncentrera sig...

-ÄLSKLING!!! Snäääälla... bara gör det du ska... utan att kommentera... säger hon när hon hämtat andan...

De börjar om en sista gång och även om Herr Berglund en kort stund under arbetet brister ut i något som ska föreställa arabisk glädjesjut för full hals...

-Lalalalalalalalala!!!

Så lyckas de nu ta sig igenom "fantafrisyren" med både trimmer och rakhyvel...

Efteråt i duschen känns det bättre...lite lättare på nått sätt...

Fru Berglund kan inte sätta fingret på vad som avgjorde saken...det förslösande avgarvet i en prekär situation eller det faktum att Herr Berglund nu står och dammsuger upp utan att på nått sätt överdriva... ca 10 kg hår...  

Ivilket fall så har de tillsammans utrotat alla spår av "fantafrisyren"...

Så NU känner hon sig redo för förlossning...

Nu ska hon bara få Herr Berglund att måla tånaglarna också...

until next time....

Sen vi var på Ullared förra helgen har jag spenderat veckan med att fixa klart Callista's rum....

Eller klart och klart...nu är det såpass klart att hon är mer än välkommen att dyka upp närsom helst nu...

Jag vet att Mamma och andra släktingar som inte bor på "varaschlätta" är sugna på att se hur det blev

så därför lägger jag upp lite bilder te dom...

This is Callista's room....

Vi var också och hämtade barnvagnen vi beställde...

det blev en vit Emmaljunga Mondial i konstläder med klassiskt chassi...

Vi är jätte nöjda...

Har säkert glömt hälften av vad man behöver och köpt alldeles för mycket av sånt man inte behöver...

Men det struntar jag i... detta är ju mitt första barn och det är ju meningen att man ska lära sig efter hand...

Tips får man ju...men hur ska jag annars lära mig om jag inte går lite på magkänslan och gör några misstag också   

Callista's new stroller....

until next time....

Jag har förstått att ni önskar fler uppdateringar...

Jag är ledsen för att de lyser med sin frånvaro....

Jag trodde att när jag väl gick hem från jobb, sjukskrivningar och hade hela dagarna lediga...

Att jag inte skulle göra nått annat än och skriva roliga underhållande blogginlägg...

Speciellt så uttråkad jag har varit...

Men nu är jag så focuserad på det som komma skall att jag knappt har nån humor kvar...

Det händer roliga grejer, som alltid i närheten av min man &våra vänner, jag skrattar men sen så tappar jag tråden...

Jag ska gräva djupt för jag har några incidenter på lut som jag gärna delar med mig av....

Men jag är så otroligt lugn och focuserad inåt... lyssnar på min kropp och hennes behov...

Det är inte längre jag som bestämmer...nått har tagit över..."urkvinnan" som bor i mig...

Jag är inte ett dugg orolig eller rädd...

Jag sover när min kropp talar om för mig att jag måste göra det...

Jag äter när och vad min kropp talar om för mig att jag ska äta...

Jag stannar upp när jag måste...jag tar fart när jag kan...

Jag ifrågasätter inte... jag bara lyssnar och lyder...

Det är inte likt mig...men så är det inte jag som bestämmer längre heller...

Mina tankar är ständigt med min dotter...

Jag jobbar mig igenom sammandragningar och förvärkar...

Jag biter ihop för ryggont och svullna fötter...

Sömnlösa nätter och toabesök i tid och otid...

Jag har knappt koll på vilken dag det är eller vad som händer i världen utanför vårt lilla radhus...

Jag vill inte veta...jag vill bara vara...

Jag sörjt klart min frihet... jag har släppt mitt jobb, mina utekvällar, rödvinsfyllor och spontana utflykter...

Jag vill inte vara någon annanstans än här & nu...

Jag vill inget hellre än att vara jag...

Jag vill njuta av varje sekund jag har kvar av min graviditet...

Vara glad... tacksam...att jag får göra detta...att jag får göra detta tillsammans med min man...

Han som inte förstår någonting... men fattar allt...!

Han som aldrig gör rätt... men inte kan göra fel...!

Han som upprör och tröstar på samma gång...!

Just nu får inga andra plats...

Bara jag & min man...

Och vad som komma skall...

until next time....

I'm on a sea-food diet...

I see food...

And I eat it....

until next time....

...Det låter så fint...så rofullt...så romantiskt...

Kanske för andra...men inte för mig...!

Jag inbillade mig en nätt mamma med lagom gravidmage omsluten av en vit virrvlande klänning, med skinande hy, dansandes barfota, bakandes, ätandes frukt & grönt, pysslandes med fotoalbum och skiva dagbok om graviditeten, med blommor i håret och praktiska roliga projekt varje dag...

Glad, lycklig & älskad...

I Stället är jag en uppsvullen mamma med en gigantisk tung buk i nersölade mysbyxor och sliten gammal luvtröja, som äter det som finns närmast, i otvättat hår, sittandes framför tv:n, med fötter som svullnat upp två skostorlekar, en rygg som värker och med den ork som skiner med sin frånvaro...

Men ändå...glad, lycklig & älskad...

Och inte alls romantisk nånstans...bara en aning...uttråkad...men mest hungrig...

until next time....

Min kärlek är evig...

Min kärlek är bestående...

Min kärlek är för alltid och evigt...

Det är bara objektet som förändras...

Och just nu råkar faktiskt objektet vara... 

Wienerbröd...

Mums...!

until next time...

Klokan är 06.00

Fru Berglund kan inte sova och sitter i köket... hör hur väckarklockan piper och hennes man snubbla mot badrummet efter en stund hör hon duschen på övrevåning stängs av och hur Herr Berglund smyger tillbaka till sängen för en stunds vila och värme innan det är dags att gå till jobbet...

Hon följer efter i hopp om att få en stunds närhet och ömhet...när hon kommer upp och kryper ner i sängen brevid sin man... sticker det i näsan...Kebab?! Svett?!? USCH!!!

-Fy fan...hade inte du duschat ELLE? du stinker ju fortfarande! Vet du inte hur man tvättar sig elle? använder du verkligen duschtvålen? Jag kan för fan inte sova när du stinker kebab!! Så jävla äckligt!! vräker Fru Berglund ur sig

-MEN va fan! börja inte tjata så här jävla tidigt...helvete!!! jag kan sova i soffan om det är skälet att du inte kan sova på nätterna ska du se!!! skriker Herr Berglund till försvar...

Båda drar till sig sin del av det gemensamma täcket och vänder sig rygg mot rygg och surar...

Fru Berglund är rasande... men nöjd...det var ett kort men effektivt litet gräl... Dumma äckel gubbe!!

Och nu ligger di där stela som två pinnar och vägrar att röra vid varandra i den trånga sängen....

Efter nån minut så känner Fru Berglund att hennes fötter som brukar vara som två kaminer i natt valt att vara två kalla isklumpar och att täcket knappt ger någon som helst värme...

Attans...hon haqr ju precis grälat med sin favorit värmekälla... så dumt...

Försiktigt smyger hon isklumparna närmare sin mans sida av sängen stannar precis så nära att hans fötter avger värme men inte så att de nuddas...och där ligger hon och känner sig eländig...och dum...han är ju igentligen det finaste som finns ju... det KAN ju faktiskt vara graviditeten som spökar...

Men då glider Herr Berglund närmare och fötterna snuddar vid varandra...

-OJ va kall du är om fötterna! utbrister han

-Ja...jag fryser...lite... svarar Fru Berglund ynkligt...

Utan några som helst konstigheter lägger Herr Berglund kärleksfullt en fot på var sida om sin frus fötter gnuggar dom lite, flyttar sig närmare så de ligger rygg mot rygg och på så sätt värmer upp både kroppsdelar och den isiga stämmningen...

Och sådär somnar de tillsammans... tills nästa alarm piper till och det är dags för Herr Berglund att ta på sig och åka till jobbet...

Medans han sitter på sängkanten och tar på sig strumporna är det en ångerfull fru som öpnnar munnen...

-Flåt för att jag börja bråka så tidigt på morgonen! Jag kan inte sova ocvh är trött och känslig...flåt...

Herr Berglund vänder sig inte om i mörkret men hon ser att han ler och skrockar lite för sig själv....

-Flåt för att jag skrek på dig så tidigt på morgonen! svarar han och fortsätter...Försök att sova lite nu...så ses vi i eftermiddag!

Hon vänder sig om och letar upp en bra sovställning och tänker...GUD sicken bra man jag har ändå !!! innan hon somnar om och inte vaknar förrän flera timmar senare....utvilad och älskad....

until next time....