Lille Söta Mark Cyrus Bohman som läker så bra man kan hoppas på....

I dag flyttas han till KSS...

Och förhoppningsvis snart innan vi vet ordet om får han komma hem....

until next time.....

...den fjärde medlemmen i pappas barnaskara föddes måndagen den 3 okt...

Mark Cyrus Bohman hela 3670 g tung guldklimp...

Fredagen den 7 okt fick han akut föras med ambulanshelikopter till östra

sjukhuset i Göteborg...

Sen dess har han legat på Drottning Silvias Sjukhus och fått den

bästa vård och omtanke bland de andra "hjärtebarnen"...

Idag knappt två veckor gammal slåss han för sitt liv på operationsbordet...

Hans diagnos...HLHS - Hypoplastic Left Heart Syndrome eller Hypoplastiskt vänsterkammarsyndrom är en medfödd hjärtmissbildning...

Mina tankar går till Pappa och Mel som fick vid ankomst några timmar senare efter Cyrus ett rum på Ronald McDonalds Hem för anhöriga...

Det ligger precis brevid...Kostnadsfritt...Ideelt skött...

 Helt fantastiskt för familjer som befinner sig mitt i sitt egna kaos och inte kan eller ska behöva tänka på vart de ska sova eller utfodra sin resterande familj medans deras barn får bo på sjukhuset... 

Med deras bas där har de vakat vid hans sida sedan dess...

ALDRIG kommer jag gå förbi en såndär bössa på McDonalds där de samlar in pengar utan att ge en gåva nu när jag sett vad det faktiskt går till...

Och uppmanar andra att inte passera utan att lägga en överbliven slant

om man har...

Idag tänker jag på Cyrus och alla andra barn som inte

har det så lätt ... 

Idag är hopp och tro våra ledord...

until next time....

Gravidkommentarer jag fått höra från kunder stora som små:

-Jag blev aldrig så där stor när jag var gravid, inte ens i slutet!

-Mamma va tjock hon är!

-Ja men hon har ju en bebis i magen...

-Oj du ska föda närsomhelst va? (3 mån kvar)

-Men guuud vilken stor mage du har, är det normalt?

-Har du en bebis i magen eller har du ätit lördagsgodis?

-Du vet man ska inte äta för två, det är bara en gammal skröna...!

Än så länge...

until next time....

De stora blå ögonen som ser på mig är förstående och uppmärksamma....vi ska precis börja räkna kassan och gå hem för dagen... men en tanke har precis slagit mig... mitt hjärta bultar...jag börjar få svårt att andas... paniken kryper längs med ryggraden under en av mina många "jag ska bli mamma,ta ansvar över nån annans liv ångest attacker"...

Min kollega och vän lyssnar tålamodigt medans jag vilt gestikulerar och viftar med hundralapparna i handen och halft om halft skriker....

-Först ska jag bära på barnet i 10 månader...sen ska jag FÖDA fram det ur MIN kropp...

Sen ska jag ta hand om OCH amma barnet...

Jag bara undrar...Vad i helvete ska Peter göra? 

Söta, snälla & rara Linnea tittar på mig och utbrister helt allvarligt...

- Han ska ju betala...

Innan hon vänder sig mot kassan igen och börjar räkna....

Hennes ord fick mig att tystna... lugna mig... och fyllas med hopp...

Det skiljer 10 år på oss men hon är fylld med samma härliga kalla humor och ironiska självdistans som jag är... och ger mig det jag behöver...

Inga "det kommer ordna sig" eller "ja så är det att vara kvinna" utan serverar mig kallt

"tough love med en nypa humor"

Jag skrattar och skakar på huvudet och säger....

-Jag har inget mer att lära dig!

I min hjärna tänker jag...."May the force be with you my little padawan"

Och återgår till arbetet... med min tro fullt restaurerad på framtiden....

until next time...

www.linneawesterlund.webblogg.se 

....precis efter att jag kissat om jag står en aning framåtlutat så magen hänger fritt...tittar upp i taket så dubbelhakorna inte nuddar varandra och låter armarna ligga på diskbänken så de slipper slå i de gigantiska brösten som sticker ut på sidorna... låtsas inte om de enorma fötterna och ignorerar foglossningssmärtan....då...för några minuter...då känner jag mig nästan som en normal människa igen...några minuter är jag fri... i några minuter tillhör min kropp mig... Och sen måste jag tömma blåsan... IGEN...

Det är fantastiskt att vara gravid...nästan jämt faktiskt....

Until next time....

Magen v.26

Fröken Sverige 2011

until next time...

-För i helvete... veckorna består ju bara av Måndagar och fredagar!

skrek min "toleranta tålmodiga" man till min för några månader sen och menade på att dagarna i mellan går så snabbt och veckorna rullar förbi obemärkta...

Han kände som om tiden rinner ifrån honom och han hann knappt njuta av helgen innan det var måndag och han hann knappt förstå att det var en ny arbetsvecka innan bet blev fredag...sen är han inte den vassaste kniven i lådan...

Men nu är jag villig att hålla med honom...!

Insåg precis att jag och bullen på magen går in i vecka 27 i möra....

Vart tog tiden vägen?

För 10 veckor sen var vi på ultraljud och fick för första gången se vår dotter sura och vägra göra sig till på bild... Vart tog de 10 veckorna vägen?!

Om 10 veckor i vecka 37 kan hon ploppa ut liksom...om hon vill... eller ja...ploppa och ploppa?!?! (DET vill jag inte ens tänka på just nu)

Jag minns inte att tiden gick så här fort när jag var barn?!?!?

Vänta på julafton, sin födelsedag eller sommarlov tog ju evigheter ju!!!

De tre åren på högstadiet segade förbi i en rad av tråkiga geografi/matte/datalektioner och jag kunde inte vänta en sekund till tills jag fick börja gymnasiet...

Men väl i gymnasiet höll jag på att ge upp ett halvår innan studenten...

Det kändes som jag aldrig skulle få bli vuxen!!! (IDIOT varför så bråttom?!?!)

Fy fan va segt tiden gick då... när jag var yngre tyckte jag att vintern aldrig tog slut, att helgerna var långa och sommarlovet varade en livstid...

(vilket kunde stämma om man räknade en sommarroman´s livstid:P)

NÄR vände det?

NÄR började tiden rulla snabbare?

Vad innebär det att man uppfattar tiden som att den går snabbare?

Kommer tiden att eskalera? Kommer det gå ännu snabbare?

ÄR JAG GAMMAL NU??

Många frågor....men vart hittar jag svaren...på...GOOGLE?!

Ska kolla...

until next time....

... det brukar jag fråga min man oftast per sms....men det har också hänt att jag väckt honom mitt i natten och ställt frågan...för att se om han svarar samma liksom....

Och det gör han... "JA JAG ÄR KÄR I DIG KÄRRINGJÄVEL" då blir ja lugn i själen och kan antingen somna om eller gå vidare med min dag...

DET är kärlek det...

Här bjuder jag på lite bilder på min kärlek och våra goa "pälsklädda barn" bara för att jag kan och vill....

Mer Kärlek åt folket...jag bjuder!!!

until next time....