Mamman har struntat i städning, tvätten, disken och det faktum att hon inte längre har några rena t-shirtar utan nu bär hennes partyklänningar över mysbyxorna på dagarna...kallar det vardagslyx och spenderar all sin tid till det lilla livet hon skapat, den lilla människan som hon avgudar...bebisen...

De kramas, de myser, de är sällan ifrån varandra... de sjunger, skrattar, gråter tillsamans och dagarna passerar utanför deras lilla värld men de bryr sig inte sålänge de har varandra...när bebisen sover längtar mamman tills hon vaknar hon kan inte se sig mätt på de nyfikna blå ögonen som möter hennes blick...

Tillsammans längtar de tills klockan blir fyra och pappan kommer hem...

Pappan som luktar trä, spån, som är smutsig överallt men delar med sig av sina pussar och kramar ändå!

Pappan som talar om för dem att han längtat efter dem och kramas lite till...

Som har nära till skrattet och är deras trygga hamn i stormen...

Mamman känner hur tiden rusar förbi, bebisen växer och lär sig nya färdigheter varje dag...

Hon vill inte missa ett ögonblick, vågar inte blinka för att sedan upptäcka att tiden hunnit ikapp dem, sen måste de skiljas åt större delen av dagen...sen får de inte  spendera varje vaken stund tillsammans...sen...men inte nu!

Nu skiter mamman och pappan i alla måsten...Nu njuter dom av gurrglande skratt och varenda prutt...

Och det tänker inte be om ursäkt för det...och inte heller ha dåligt samvete...

De tänker bara vara tacksamma och galet LYCKLIGA!!

until next time....