-Nej jag ska inte skratta... svarar Herr Berglund nere vid sänggaveln....

-LOVA...insisterar Fru Berglund...

-Jag lover...jag ska inte skratta....! säger Herr Berglund gravallvarligt och tittar sin fru i ögonen....

Fru Berglund ligger naken på en handduk i sängen kniper ihop knäna och känner sig utlämnad och lite generad...

Känner sig som en sköldpadda på rygg och gissar på att hon nog också ser ut som en sådan...

Herr Berglund står med en trimmer i ena handen och en rakhyvel i andra...*skrämmande läkaraktigt på nått vis*

Och försöker på alla sätt att vinna sin frus förtroende...

-Seså...öpnna nu så vi får detta gjort...

-Du FÅR INTE SKRATTA!! Du fattar väl att detta känns GANSKA så konstigt?!?!? säger Fru Berglund igen och hytter med fingret för att visa att hon minnsann menar allvar...!

-För sista gången älskling... jag ska  inte...ok...?!?! försäkrar Herr Berglund sin hustru...

-Ok...

Fru Berglund släpper sitt krampaktiga grepp om knäna och visar "fantafrisyren"

Herr Berglund tittar ner, ögonbrynen lyfter från sina platser precis ovan ögonen och når nästan hårfästet när han förvånat utbrister...

-OJ...!!

Snabbt som ögat dras knäna ihop och nu skriker Fru Berglund hysteriskt...

-Näääääää såååå fååår du inte HELLER säga!!!!

Det är ju inte MITT fel!!!! Det är ju du som inte tagit dig tid till att hjälpa mig JU!!

Hon är generad och önskade innerligt att hon kunde sköta denna bit själv på nått sätt...utan involvering av sin högt älskade men helt respektlöse man...ansning av könshår borde vara en personlig liten handling...

Men vid en gravidmage av gigantiska proportioner finns inte möjlighet till det privata utrymmet längre...

-Förlåt älskling!!! Jag ska inte...öppna upp nu så fixar vi det...

Fru Berglund är gråtfärdig på gränsen till hysteri...

Situationen är bisarr och hon inser på alla vis hur knasigt det måste se ut i någon utomståendes ögon...skrattar lite inombords och är plötsligt väldigt tacksam över att persiennerna nu är neddragna...

Hon tar ett djupt andetag och släpper ner knäna en andra gång....och ser på sin man medans han tittar ner igen och denna gången utbrister...

-Ahmet... kompis...de var längesen...hur mår du?! med grov "pizzeriabrytning"...

En andra gång dras knäna ihop men istället för att bli arg på sin man ligger nu Fru Berglund i fosterställning och garvar tills hon inte får någon luft...

Herr Berglund stämmer in i några minuter... tårarna rinner och de får svårt att koncentrera sig...

-ÄLSKLING!!! Snäääälla... bara gör det du ska... utan att kommentera... säger hon när hon hämtat andan...

De börjar om en sista gång och även om Herr Berglund en kort stund under arbetet brister ut i något som ska föreställa arabisk glädjesjut för full hals...

-Lalalalalalalalala!!!

Så lyckas de nu ta sig igenom "fantafrisyren" med både trimmer och rakhyvel...

Efteråt i duschen känns det bättre...lite lättare på nått sätt...

Fru Berglund kan inte sätta fingret på vad som avgjorde saken...det förslösande avgarvet i en prekär situation eller det faktum att Herr Berglund nu står och dammsuger upp utan att på nått sätt överdriva... ca 10 kg hår...  

Ivilket fall så har de tillsammans utrotat alla spår av "fantafrisyren"...

Så NU känner hon sig redo för förlossning...

Nu ska hon bara få Herr Berglund att måla tånaglarna också...

until next time....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt nyårslöfte att börja blogga igen var ju inte helt välgenomtänkt... Va fan ska jag skriva om? Finns liksom inte mycket underhållande material att jobba med i mitt liv just nu... Föräldrarna är trötta lyckliga skal av våra forna jag... Barnen ...

Problemet med mig är att jag har tusen tankar som rusar runt i huvudet på mig och varje fjärde minut så byts dom ut till tusen nya tankar... Jag behöver lugn & ro för att fånga en och kunna utveckla den såpass att jag skulle kunna få ner den i skrif...

...flera gånger fått höra att jag är så driven, intelligent, lätt anpasslig och skulle kunna gå hur långt som helst i vilket område som helst om jag ger mig fan på det... Förslagen om vad jag borde göra med mitt liv nu när min yngsta ändå fyllt hela...

Jeeez vad jag får bryt på dessa nappar!!! De har ju bara två lägen... Antingen är de borta!! Puts väck! Går icke att finna...inte en enda en i nödens stund... ELLER... Så ligger alla 30 stycken jag bara några timmar tidigare letade efter inkilad...

Om det är ETT råd jag önskar att ni tar till er av alla jag kommer ösa över er de kommande åren är det följande: Fyll era liv med sånt som inte går att köpa för pengar! Det är det som i slutändan är värt mest..! Älskar er mer än vad ni någonsi...