Vaknade med smygande halsont, täppt näsa, febervärk i lederna, pms OCH crazy hår...min första ironiska tanke denna morgon var....

Yay vilken bra dag detta kommer att bli   

Smärtan och obehaget tvingade mig lämna den varma sköna sängen och gå på jakt efter strepsils & alvedon... släppa ut katterna och förbanna världen/universum/karma lite i smyg, vågade inte ta i så jag sprack....man vågar ju inte utmana ödet...

Jag menar gör jag det och sen senare när jag försöker fixa till frisyren så är sprayen slut...eller nått annat förödande   

Efter en lyckad jakt kröp jag ner tätt bredvid Baby i sängen igen och låg och tyckte "lite" synd om mig...Eftersom det inte finns en chans in hell att jag har tid att ligga hemma och vara sjuk nån gång de två närmsta veckorna...kan absolut inte planera in det i mitt busy schema och det innebär att hur sjuk min kropp tänker bli...kan jag inte stanna hemma PUNNKT!!!

Då i mitt elände viskar Baby med sin hesa nyvaknaröst:

-Löv ya!

Viket jag spontant kontrade med:

-Även med mitt crazy hår?? Huh? huh?

Kan inte varit vid mitt sinnesfullabruk för nu kände jag mig plötsligt en aning grälsjuk och hoppades på ett svar jag kunde dissektera i atomer och hitta nåttatt slänga tillbaka i ansiktet på honom...

Då känner jag en blöt puss i pannan innan han trött svarar:

-Speciellt med ditt crazy hår!   

OCh där på plats, tack vare min söta man, försvann den grälsjukan och min nästa tanke blev...Mmmm...Denna dagen kanske inte blir så dum ändå... när allt kommer omkring...

until next time....