Ju längre jag lever med min nya tatuering....min kärleksförklaring till min man....ju mer älskar jag den...Jag är medveten om att den är en del av mig och att den blev det i samma ögonblick som jag lät tatuera in den...men nu har den också vuxit samman med mina sinnen.... den har blivit en del av mig på riktigt nu...nu när min hjärna har accepterat den...innan var det...

Oj va har ja på handen? eller Oj har ja smuts på handen? eller Meh va ä detta nurå? elle Jaha va ä de här?

Nu är det mer...Japp där är den! Löööööv   

Jag ser den hela tiden, den sitter ju på handen, det är svårt att missa den, den är med mig i ögonvrån i allt jag gör.... Vilket är lite meningen...jag vill påminnas av honom hela tiden... vill att han ska vara närvarande i nästan allt jag gör...

Jag vill alltid bli påmind om hans kärlek....hur det känns att vara älskad av honom och jag vill påminna mig om att älska honom aldrig blir komplicerat eller obesvarat bara fantastiskt och tryggt... För som jag sagt förr vi går tillsammans på livets väg... inte alltid kära...men alltid i kärlekens namn...

Mahal betyder på tagalog (nationella språket i Filippinnerna) bland annat älskling, älskade, dyr, dyrbar eller som min ingifta kusin sa "Dyr i drift" hahahahahaha

Detta är min första tatuering som jag ser konstant hela dagarna...den på foten( Carmelita)...min kärleksförklaring till min mormor noterar jag ju minst en gång om dagen men det är inte riktigt desamma, mitt "trampstamp" i form av mitt namn i svanken och det ihopbyggda C:et och kvinnotecknet på rumpan har aldrig gjort så mycket väsen av sig.... Dom hänger mest där bak å päser...

I sex dagar har jag haft den nu och den är i stadiet när den börjat klia vilket på mig tyder på att den nu är ganska långt gånget i läkningsprocessen...

Härligt...jag är redan sugen på att låta nästa tatuerare gå lös på mig!

Har många små jobb på gång och har nu också seriöst börjat tänka på en "halfsleve" på vänsterarm...

Nu ska jag försöka somna igen....har hållt på med detta projekt sen tolvsnåret men efter nästan 8 veckors semester med min Man vid min sida i sängen varje natt har det nu blivit helt omöjligt att somna här utan honom....

Man vänjer sig så fort.... dumt....

Det är nog så detta sentimentala inlägg kom till.... jag skyller på det...

Han sover borta...han jobbar dygn...och jag jobbar på att sova över huvudtaget...

Japp så ligger det till....

until next time....