Min kärlek är evig...

Min kärlek är bestående...

Min kärlek är för alltid och evigt...

Det är bara objektet som förändras...

Och just nu råkar faktiskt objektet vara... 

Wienerbröd...

Mums...!

until next time...

Klokan är 06.00

Fru Berglund kan inte sova och sitter i köket... hör hur väckarklockan piper och hennes man snubbla mot badrummet efter en stund hör hon duschen på övrevåning stängs av och hur Herr Berglund smyger tillbaka till sängen för en stunds vila och värme innan det är dags att gå till jobbet...

Hon följer efter i hopp om att få en stunds närhet och ömhet...när hon kommer upp och kryper ner i sängen brevid sin man... sticker det i näsan...Kebab?! Svett?!? USCH!!!

-Fy fan...hade inte du duschat ELLE? du stinker ju fortfarande! Vet du inte hur man tvättar sig elle? använder du verkligen duschtvålen? Jag kan för fan inte sova när du stinker kebab!! Så jävla äckligt!! vräker Fru Berglund ur sig

-MEN va fan! börja inte tjata så här jävla tidigt...helvete!!! jag kan sova i soffan om det är skälet att du inte kan sova på nätterna ska du se!!! skriker Herr Berglund till försvar...

Båda drar till sig sin del av det gemensamma täcket och vänder sig rygg mot rygg och surar...

Fru Berglund är rasande... men nöjd...det var ett kort men effektivt litet gräl... Dumma äckel gubbe!!

Och nu ligger di där stela som två pinnar och vägrar att röra vid varandra i den trånga sängen....

Efter nån minut så känner Fru Berglund att hennes fötter som brukar vara som två kaminer i natt valt att vara två kalla isklumpar och att täcket knappt ger någon som helst värme...

Attans...hon haqr ju precis grälat med sin favorit värmekälla... så dumt...

Försiktigt smyger hon isklumparna närmare sin mans sida av sängen stannar precis så nära att hans fötter avger värme men inte så att de nuddas...och där ligger hon och känner sig eländig...och dum...han är ju igentligen det finaste som finns ju... det KAN ju faktiskt vara graviditeten som spökar...

Men då glider Herr Berglund närmare och fötterna snuddar vid varandra...

-OJ va kall du är om fötterna! utbrister han

-Ja...jag fryser...lite... svarar Fru Berglund ynkligt...

Utan några som helst konstigheter lägger Herr Berglund kärleksfullt en fot på var sida om sin frus fötter gnuggar dom lite, flyttar sig närmare så de ligger rygg mot rygg och på så sätt värmer upp både kroppsdelar och den isiga stämmningen...

Och sådär somnar de tillsammans... tills nästa alarm piper till och det är dags för Herr Berglund att ta på sig och åka till jobbet...

Medans han sitter på sängkanten och tar på sig strumporna är det en ångerfull fru som öpnnar munnen...

-Flåt för att jag börja bråka så tidigt på morgonen! Jag kan inte sova ocvh är trött och känslig...flåt...

Herr Berglund vänder sig inte om i mörkret men hon ser att han ler och skrockar lite för sig själv....

-Flåt för att jag skrek på dig så tidigt på morgonen! svarar han och fortsätter...Försök att sova lite nu...så ses vi i eftermiddag!

Hon vänder sig om och letar upp en bra sovställning och tänker...GUD sicken bra man jag har ändå !!! innan hon somnar om och inte vaknar förrän flera timmar senare....utvilad och älskad....

until next time....

Hon kunde lika gärna stått 5 cm ifrån mitt öra och skrikit...

-MAMMA mamma mamma!!!

Resultatet blev det samma...

Jag är nu vaken...tack vare min dotter i den gigantiska buken...

"Sparkarna" kunde inte ha varit tydligare...jag vakna av att hela jag skakade!

Det var för snart två timmar sen...hon är lugn nu...men nu är det omöjligt att somna om...

Det finns ju inte en bekväm ställning i världen...

Jag gick in i v 34 idag....6 veckor kvar till BF... 10 kilo plus...hittills...

Hon har vänt sig neråt men inte fixerat sig ännu enligt barnmorskanebesöket igår...

På ett sätt längtar jag mig galen tills jag blir av med buken...

Längtar efter att få krypa in i min mans famn, känna hans starka armar omkring mig,

hans varma andedräkt mot mitt hår och hans hud mot min... det är helt omöjligt att ligga bekvämt så nu...

alla tre...jag, han & buken... istället ligger han där slöfocken och kan med att sova hur lungt som helst, snarka och lukta kebabsvett... graviditeten placerar inte honom högt i kurs nuförtiden... Så jag längtar...

MEN...jag glömmer att när jag väl kommer att kunna göra just detta...när magen väl är "ur vägen"

Innebär det också att vi fått vår dotter...inget blir som förut... på gott och ont! 

Det skrämmer skiten ur mig lika mycket som det gör mig galet lycklig...

Så här ligger jag... sleepless i Lidköping.... och funderar på om man inte skulle passa på att äta det där wienerbrödet som väntar på mig nere i köket...

Sitta i mörkret, skamset, äta wienerbröd och gråta en skvätt...bara för att jag kan liksom...

Jo så får det bli....

until next time....