Länge sen jag skrev sist...

Jag har varit upptagen...håller på att knyta ihop säcken...

Takeing care of lose ends så att säga...

Tänker gå i vinteride strax... och då behövs lite fixing...

Inga mer partys, inga mer events, inte fler jobb, inte ska jag arrangera nått eller boka in nått tids eller energi krävande resten av året....

Nu är det bara det nödvändiga som får ta plats...

Mina jobb, mina kärlekar och jag...tills nästa år...

Jag har insett att jag de senaste månaderna tuffat på som bara den....

Och "bränt mitt ljus i båda ändorna".... struntat i allt som stavas sömn & hälsosamt levene....jag behöver 2 månader av lugn och ro...

Mitt hårda tempo tär på mig... jag är inte 20 längre... och jag känner det i varenda cell av min kropp...jag har tänjt mig till min gräns...

Har kommit på mig själv att längta efter de mest underliga saker de senaste veckorna... att kolla på barnprogram från jag var liten...längta efter platser eller tider från förr...få riktiga sug efter filmer eller maträtter från svunna tider...

Jag trodde först att det var en del av min 30 års kris...som spökade...

Att jag gick igenom mitt liv på grund av min stundande födelsedag...

Men sen gick det upp ett ljus för mig....

Att det min kropp, min själ och mina sinnen längtar efter är ro...

För det alla mina "tillbakablickar" hade gemensamt var att de alla gav mig en längtande känsla av lugn och ro...

Så nu har jag bestämt att det är dags att stå stilla ett tag...

Få en chans att återhämta mig....

Lyssna på mitt inre jag..

Ta hand om mig...

Det är JÄTTE bra och roligt att alltid trampa framåt...att alltid ha någonstans att vara...eller någon som väntar på en... man utvecklas av förändring,utmaningar och motgångar...

Men om man trampar på utan att andas...tär det mer än det ger...

Och just nu efter ett jätte roligt, lärorikt & intressant år bakom mig....

BEHÖVER jag stå still....

Bara vara....

Lyssna till tystnaden...

Jag undrar vad jag är rädd för...vad är det jag undviker?

Vad tror jag ska hända när det tystnar...när det bara är bara jag kvar att umgås med... att bygga på...och att utveckla...

Nu ska jag  gå min tuffaste match...möta min största rädsla....MIG själv!

Vem är jag...? Vad står jag för....? Vad knäcker mig...? Vad gör mig stark...?

Jag är nog mest rädd att jag inte ska gilla det jag ser....

Snart...strax...ska jag göra nått som skrämmer mig...nått som kommer göra mig till en bättre människa...nått jag undvikit länge...

Jag ska ta en lång titt på mig själv och inventera....

Är jag allt det jag vill vara....och om jag inte är det...forma mig tills jag blir det...!

Jag brukar göra detta titt som tätt men det var längesen sist....

Önska mig lycka till....

until next time....

 

jeppehegersten

20 oktober 2010 10:44

Ta det lugnt!...du tänker rätt!, man har troligen endast ett liv!
Själv är jag sjukt fel person att säga så, då jag stressar som en iller just nu, och mår sådär av det...men jag är bra på att ge andra råd ;)

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

Cathrine Berglund

20 oktober 2010 15:28

Hahaha Jag känner igen det där att ge andra bra råd men inte riktigt kan leva efter dom själv...
Där av mitt alldeles egna ordspråk....

Jag lever inte alltid som jag lär
Men jag lär mig alltid av att leva :D

Det kanske passar in på dig me Söta Jeppe?!?!

 

jeppehegersten

20 oktober 2010 16:10

passar ganska bra in på mig;), allafall första delen.. vetisjutton om jag alltid lär mig av att leva dock.

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

Cathrine Berglund

20 oktober 2010 19:54

Hahahaha de gör du nog allt... :P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt nyårslöfte att börja blogga igen var ju inte helt välgenomtänkt... Va fan ska jag skriva om? Finns liksom inte mycket underhållande material att jobba med i mitt liv just nu... Föräldrarna är trötta lyckliga skal av våra forna jag... Barnen ...

Problemet med mig är att jag har tusen tankar som rusar runt i huvudet på mig och varje fjärde minut så byts dom ut till tusen nya tankar... Jag behöver lugn & ro för att fånga en och kunna utveckla den såpass att jag skulle kunna få ner den i skrif...

...flera gånger fått höra att jag är så driven, intelligent, lätt anpasslig och skulle kunna gå hur långt som helst i vilket område som helst om jag ger mig fan på det... Förslagen om vad jag borde göra med mitt liv nu när min yngsta ändå fyllt hela...

Jeeez vad jag får bryt på dessa nappar!!! De har ju bara två lägen... Antingen är de borta!! Puts väck! Går icke att finna...inte en enda en i nödens stund... ELLER... Så ligger alla 30 stycken jag bara några timmar tidigare letade efter inkilad...

Om det är ETT råd jag önskar att ni tar till er av alla jag kommer ösa över er de kommande åren är det följande: Fyll era liv med sånt som inte går att köpa för pengar! Det är det som i slutändan är värt mest..! Älskar er mer än vad ni någonsi...